”What is eternity I cannot follow” var mitt första fotoprojekt eller mer ett sätt att komma ihåg den sista tiden i min mammas och min mormors liv. Det var vår, det ljusnade, men våren låg rå och torr framför mig. Världen krympte, de gled undan, jag skulle snart vara den enda kvar av oss. Den starka närvaron med de båda förvandlades till en skir tråd. Sommaren började aldrig det året. Vad tiden kunde omfatta ändrades för alltid. Men vad de lämnade efter sig blev början på min väg att bli fotograf.

​

För detta verk har jag inte läst en rad psykologi då känslan är helt min egen och då verket inte kunde bli större än just detta vilket titeln kom att återspegla.